Man kan ibland känna sig helt tom inombords. Att ingenting i livet spelar så stor roll.
Är det någonting man känner för att man inte mår bra eller gör alla det? Är det onormalt? Jag känner så ibland att varför ska jag finnas till? Vad har jag gjort för att allt ska bli såhär jobbigt..

Idag har jag nog kännt så några gånger fast jag haft en helt vanlig dag. Gjort olika saker men ändå känns det tomt och halvt meningslöst. Jag önskar det fanns någonting som bara var mitt, som jag kunde känna mig riktigt stolt över. Men allt jag gör så hittar jag eller någon annan något fel på. Det blir aldrig perfekt. Det blir aldrig en wow-faktor av det. Varför kan det inte bli det? Varför kan inte någon uppskatta det jag gör till 100%.

Sen är jag också så trött på att bry mig om allt och alla. När jag faktiskt inte får så mycket tillbaka när det gäller vissa personer. Jag skulle bara vilja att en vän satt ner och pratade med mig om mina tankar och inte bara alla andras. Finns det ens någon chans till det? Finns det verkligen någon där ute i världen som faktiskt bryr sig om vad som försigår i mitt huvud? Vad jag tänker och tycker om livet eller vad som helst? Det känns inte så. Det känns tomt och meningslöst att tro att det finns någon som bryr sig på riktigt. Att någon utanför mitt hem bryr sig. Kanske är så att man är född till att ha det på ett visst vis? Att det inte går att ändra hur ens liv ser ut utan att man ska falla tillbaka på samma sak varje gång?
Säg den som vet, för jag vet inte. Utan jag vet att jag gör det. Jag ändrar på mig för att passa in hos alla andra men sen hur länge orkar man det? Men samtidigt så vet jag om att det är inte många som klarar av vem jag är. Hur jag tänker och vad jag säger om det jag tycker. Jag har starka åsikter men ingen bryr sig om dom. Jag har bra saker att säga men ingen att säga det till som vill sitta ner och prata om det. Känns inte bra. Känns tomt.

Vill vi ha en ytlig värld? Vill vi ha ytliga relationer?
Men det är det vi är påväg att få här i Sverige. Det är ytliga kramar mellan vänner, det är ytliga ord som dom säger till alla
-jag finns här för dig.
Ungdommarna nu för tiden säger det till alla dom kännt mer än 2-5 dagar. Hur kan man finnas för någon efter så kort tid? Hur kan man bry sig så grovt som dom påstår sig göra med en person dom inte ens tagit sig tid att lära känna?
Våran värld är ytlig och om vi inte gör någonting så kommer den förbli så!

Det var det för mig denna gången!
Tack alla för komentarerna. Bara för att jag inte lägger in dom så betyder det inte att jag tagit bort dom.
Mvh!