Lever vi livet eller lever livet genom oss?
Det är en svår fråga som man inte heller kan få svar på. Ibland undrar jag om livet leker en stor lek med oss människor.
Att vårat syfte enbart är att föröka oss och få jorden att gå runt. Få allt att bara vara som alltid annars.
Men lever vi våra liv som vi vill eller lever vi som alla andra vill att vi ska leva? Kan jag själv leva mitt liv? Nej, inte enligt alla andra. Alla är inställda på att man ska klara av skolan, sen skaffa jobb, förhållande, förlovning, giftemål sist men inte minst barn. Men dom som vill leva sitt liv helt själva, utan förhållanden och barn, vad har då dom för syfte enligt planen vi har?
Vem har bestämt att idealet är att man ska ha allt detta? Känns det inte ibland att det känns som ett tvång eller en plikt att skaffa barn? Jag älskar barn och jag vill verkligen ha barn när jag känner mig redo. Men dom som inte vill brukar känna skuld och skäms över att ens säga -jag vill inte ha barn. Varför är det så?
Lever vi livet eller lever livet med oss människor?
Har varit dålig uppdatering från min sida då jag haft för mycket i mitt liv en stund. För mycket att göra. Men jag skriver när jag har någonting att skriva. Vill inte hitta på något bara för att hålla bloggen vid liv. Det är inte det som är viktigast för mig, viktigast är att jag kommer och går när jag vill.
Mvh!
Att vårat syfte enbart är att föröka oss och få jorden att gå runt. Få allt att bara vara som alltid annars.
Men lever vi våra liv som vi vill eller lever vi som alla andra vill att vi ska leva? Kan jag själv leva mitt liv? Nej, inte enligt alla andra. Alla är inställda på att man ska klara av skolan, sen skaffa jobb, förhållande, förlovning, giftemål sist men inte minst barn. Men dom som vill leva sitt liv helt själva, utan förhållanden och barn, vad har då dom för syfte enligt planen vi har?
Vem har bestämt att idealet är att man ska ha allt detta? Känns det inte ibland att det känns som ett tvång eller en plikt att skaffa barn? Jag älskar barn och jag vill verkligen ha barn när jag känner mig redo. Men dom som inte vill brukar känna skuld och skäms över att ens säga -jag vill inte ha barn. Varför är det så?
Lever vi livet eller lever livet med oss människor?
Har varit dålig uppdatering från min sida då jag haft för mycket i mitt liv en stund. För mycket att göra. Men jag skriver när jag har någonting att skriva. Vill inte hitta på något bara för att hålla bloggen vid liv. Det är inte det som är viktigast för mig, viktigast är att jag kommer och går när jag vill.
Mvh!
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Detta är en ständig fråga i mina tankar.. För det känns som om man inte kan leva sitt eget liv, jag måste gå skolan, jag måste jobba för att få pengar, för jag måste ha pengar annars överlever jag inte. Hur känns de livet egentligen, är det ett liv? Det känns mest som om man är mekanisk.
Själv försöker jag göra så mycket jag orkar för att inte gå efter idealet, för enligt mig är idealet åt helvete. Jag avskyr att känna mig fången av vad man borde göra idag, och jag vill inte känna mig fången..
Kanske är allt i onödan, vad vet jag, men jag hoppas att mitt liv kommer sammanfattas annorlunda mot andras, dvs de som går efter idealet, för jag vill inte vara en maskin.
Jag tycker du ska skriva när du känner för det, annars blir det inte äkta (:
Trackback
