Livets stora gåtor.

Egentligen så har ju alla så otroligt många frågor om livet som man faktiskt inte kan få svar på men man kan ju inte låta bli att fråga sig själv alla dessa frågor, inte sant?
Som när det händer hemska saker gång på gång på gång, frågar man inte sig själv vad man gjort för att förtjäna det? Eller varför gud straffar än?
Men jag är inte troende, jag är inte dum men jag frågar mig ändå samma sak?!

När hemska saker händer i ens liv så känner man ändå att det måste ha en mening men vad för mening?
Jag är en sån som har svårt att se det. Jag är en sån som blir helt knäckt av jobbiga händelser. Jag är inte en stark person på den fronten. Men jag har andra starka sidor som jag ibland önskat att jag inte hade. Vad för sidor får ni lista ut själva med tiden. (För uppenbart vem jag är om jag skriver dom, dom som känner mig)

Ibland önskar jag att det fanns någon som visste alla svaren, som visste varför man råkar ut för saker som man egentligen kunde ha varit utan.

Vet ni vad det värsta är? Det är när man känner att man inte vill ha med andra människor att göra för det känns som att dom får ett tragiskt liv genom att umgås med än. Att man inte kan ge dom någonting. Man kan inte göra någonting för dom. Vad kan en simpel människa som jag ge någon annan? Men, måste man alltid kunna ge? Ska man inte få någonting själv?
Jag har alltid varit en sån som gett och gett men gav upp. (Inte gav upp för alla men tog bort många ur mitt liv) När jag slutade att vara den som gjorde allt för alla då försvann många. Då helt plötsligt från ingenstans så fanns dom inte kvar i mitt liv. Jag var trött på att vara den som ringde eftersom ingen av dom tog och ringde mig någon gång. Då fanns ingen "vänskap" kvar. Det är hemskt att en vänskap kan vara uppbyggd på bara en person. Hur lurad man kan vara. Hur dum man kan vara som inte sett det innan.
Förr hade jag alltid minst 10 stycken att välja mellan men nu finns det inte på tal om så många. För det var bara ytlig vänskap, vänskap från ett håll och så ska det inte vara.

Vänskap är svårt, det är ingenting som bara finns knappt utan det är hårt arbete, det är inte bara att ge tillit till någon, det är inte bara att "älska" en person. Utan en människa måste förtjäna att få den delen av mig.
Finns få som fått det och dom värdesätter jag otroligt mycket.
Jag har varit med om så många olika människor som bara uttnyttjat mig och det kommer inte ske igen!

Nu är det dags att gå!
Mvh!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0