Ibland så säger jag saker rakt ut eller ja oftast så gör jag det. Men finns det egentligen något bra sätt att säga någonting svår? Det tror inte jag. Alla kör med den snälla stilen hela tiden. Men är det inte bättre att säga rakt ut och det får såra en stund men då kan det iallafall inte bli missförstånd som det alltid annars blir.
Har fått många komentarer sedan jag startade den här bloggen. Roligt att se hur alla uppfattar detta.
Så tänkte skriva lite om min blogg och varför jag har den lite mer. Känner att det kan vara bra och göra den saken klar. Då jag inte gjort det än.

1. Jag startade denna blogg för att få skriva om allt jag känner och tycker innerst inne. Det kan vara från glada saker till fruktansvärt jobbiga saker som ligger i mitt tänkande som jag inte vill att alla ska veta att just JAG tänker.
2. Alla undrar varför jag är Anonym på bloggen. Det är för att jag känner att delar jag med mig om vem jag är så kan jag inte skriva allt jag känner för då kommer dom runt omkring mig börja fråga och då måste jag prata med dom. Och eftersom jag säger hela tiden att ingen egenligen tar sig tid att stanna upp och bry sig på riktigt så kan många ta illa upp.
Då blir det bara onödigt med tjaffs tycker jag. Eftersom det finns få i mitt liv som jag tror bryr sig på riktigt.
3. Nu tror många att jag är en deprimerande ungdom men så är inte faller. Egentligen så är jag inte det, egentligen är jag en glad och posetiv person. Men alla har sina jobbiga saker i livet och därför har jag denna blogg för tt slippa belasta andra och ändå få det ur mig. Att skriva om min skolgång, skriva om jobbiga saker som hänr mig i livet. Men ändå känns det skönt att vara anonym för då kommer ingen mig in direkt på livet. Hajjar ni?
4. Alltid roligt med komentarer som är stöttande, frågor och sådant. Så känn er fria att komentera!

Men jag är inte deprimerad eller nått sånt. Men man måste få ur sig jobbiga saker. Bearbeta det som hänt.

Som idag är en helt vanlig dag hos mig. Jag skriver och skriver. Jag gör om min livs-stil till en bok. Alltså det som hänt mig i mitt liv gör jag en bok om. Men den är inte till för andra utan mer för mig själv. Jag ska alltså inte ens börja tänka på att sälja den eller nått sånt utan mer bara för skrivandets skull. Det är alltid bra.

Just ja! Fick en kommentar om det jag skrev att människor inte alls bryr sig på riktigt utan mest ytligt. Många blev väldigt stötta av det. Men fortfarande så vill jag att folk tänker till när dom frågar hur en annan människa mår om dom verkligen lyssnar på svaret. Om den dom frågar säger att allt är bra, lyssnar ni då på hur den säger, om den låter glad för att allt är bra?! Eller tycker ni "va bra"
Ni får gärna komma med era åsikter om det men det är så jag tänker. Många är så.

Mvh!